San Francisco

Så, då vart jag snart hemma från årets första träningsläger. I skrivandes stund sitter jag på flygplatsen i Amsterdam och väntar på att få gå ombord nästa flyg hem till Sverige. Denna gången vart det bara jag och Filippa som for iväg. Första delen av lägret var coach Janne Knejp med och senare kom pappa Peo ner för att se till så att allt gick åt rätt håll. Resan gick till San Francisco för 2,5 veckors roddträning, det är inte varje dag som man får åka till sådana häftiga platser på träningsläger så det var bara att njuta och ta tillvara på tillfället. För min del var det första gången som jag var i San Francisco så allt var nytt och spännande att upptäcka. Filippa är van att ro i här då hon har studerat på Stanford University i två år.

Jag och Filippa började att ro dubbel i mitten av Juni förra året, vi rodde okej, bra ibland och mindre bra andra gånger. Det vi kanske inte fick till helt var samrodden, vi rodde helt enkelt för olika för att båten skulle gå riktigt fort. För att få till detta krävs fler kilometer tillsammans. Så i år bestämde vi oss för att börja ro tillsammans mycket tidigare så att vi är mer förberedda och ror likadant när de stora tävlingarna kommer.

San Francisco bjöd på strålande väder och (oftast) spegelblankt vatten. Jag tror att passen då det blåste endast var 2-3 st resterande av passen låg vattnet stilla. Det var dock strömt på grund av tidsvattnet, så vi rodde väldigt mycket snabbare åt ena hållet än vad vi gjorde åt det andra. En eftermiddag när vi kom ner till båthuset var vattnet så lågt att vissa av följebåtarna stod på land, när vi kom dit morgonen efter fanns det mer vatten än det någonsin gjort tidigare under veckan. Det är märkligt hur fort det ändras.

Vi hyrde en båt, snäppet äldre än den vi är vana att ro i.. Jag blev rätt besviken när jag såg vilken båt vi skulle ro i, den såg inte riktigt ut så som jag hade tänkt mig. Istället för att vara vit hade båten blivit missfärgad och var nu mestadels gul-brun. Den knakade lite lätt när man bar ner den till bryggan och hade riggar som varken jag, Filippa eller Janne förstod oss på. Mer ska jag inte klaga för till min förvåning låg båten mycket fint i vattnet och passade både mig och Filippa mycket bra. Jag har nu lärt mig att man inte kan dömma en båt på grund av dess utseende. Jag längtar dock efter att få ro en Filippi-båt igen.

Det vi arbetade på under lägret var att få ihop våra ryggsvingar så att vi ror mer lika. Det känns redan nu som att vi har tagit ett steg framåt jämfört med förra året även fast vi bara har rott 2,5 vecka. Jag känner mig nöjd med lägret och de framsteg vi har gjort, det känns bra att redan såhär tidigt har fått flera kilometer rodda, jag längtar nu tills tävlingarna drar igång även fast det är ett tag kvar.

Nästa grej som händer är just tävling, fast denna gången på roddmaskin! Det ska bli roligt att se hur fort jag kan ro där även fast jag föredrar att ro på vatten.

IMG_0091/Lovisa